Då många har haft förfrågningar om min kinesiska matlagning tänkte jag att det är väl lika bra att skriva en sida om detta ämne. Jag vill egentligen inte kalla min matlagning kinesisk, för jag har med åren modifierat recepten efter egna smak och förutsättningar. Förutom att jag är utbildad i kinesisk medicin, västerländsk hälsovård och lite antropologi bottnar mitt intresse för denna kokkonst i att det är snabblagat, billigt och dessutom gott. Fler argument behövs väl inte?


Först har jag en längre filosofisk utläggning om kost och matlagning.

Forskning

 

Det finns ju många teorier idag om vad som är nyttigt och mindre nyttigt. Vad man skall tro på är ju inte lätt att veta. De flesta teorier poppar upp och dör ungefär i samma takt som hitlåtarna på NRJ. Nja...lite överdrivet kanske, men ett nytt publicerat vetenskapligt fynd motsägs fort av ett annat.

 

Hur forskar man egentligen om mat? Ganska omöjligt kan man tro. Det måste finnas tusentals faktorer som påverkar vårt näringsupptag. De flesta av dem är dessutom troligen okända för oss.

 

Vetenskaplig forskning är inriktad på att studera detaljer och tar inte hänsyn till helhetsbilden. Det speglas ju också i den rapportering som sker. Ena året skall man äta Selen, nästa år är det Q10 som gäller. Ibland är det nyttigt att dricka ett glas rödvin om dagen, ibland är det bättre med kaffe.

 

Kolesterolfetter var ett tag ett skällsord till man upptäckte att en del av fetterna var nyttiga. Och hur separerar man de nyttiga fetterna från de onyttiga? Fett var överhuvudtaget ett skällsord till man insåg att vi inte kan tillgodogöra oss fettlösliga vitaminer utan intag av fett. Ja, så här kan man hålla på i det oändliga.

 

Mycket av propagandan kring kosthållning kan man också misstänka baseras på politiska strategier. Jordbrukspolitik och samhällsekonomiska intressen påverkar så klart myndigheternas uttalanden.

 

I vårt moderna överflöds- och utseendefixerade samhälle tyck det också råda en stor förvirring kring begreppet hälsosamt. Många anser att ordet kalorifattigt är jämställs med hälsosamt men det ena har ju inte med det andra att göra.

 

Övervikt är naturligtvis inte hälsosamt men det är heller inte det stora hälsoproblemet sett ur ett historiskt eller internationellt perspektiv.

Sociala intressen

 

Mat är en social företeelse. Vi påverkas av gruppbetende och följer trender. Det gäller att visa att man hänger med i svängarna och att man vet vad som är 'inne'.

 

För några decennier sedan var vi imponerade av pizza, sedan kom hamburgare, kinamat, tacos och thai-mat i en strid ström. Kanske var det nyhetens behag snarare än näringsinnehållet som styrt våra smaklökar.

 

Ibland används mat som en tröst eller belöning. "Nu har jag jobbat hårt hela veckan så nu skall jag äta något riktigt onyttigt till helgen". Liknande resonemang känner nog alla igen men är det inte lite absurt?

 

Kosten kan också markera vår sociala tillhörighet, till exempel ungdomar kontra föräldrar eller arbetare mot överklass.

 

Maten är ju egentligen bränsle som får kroppen att fungera. Det är som att tanka bensin i en bil. Inte häller man flygbränsle i sin gamla folkavagn bara för att man har långtråkigt eller vill göra något annorlunda.

 

Hur som helst har det genom historien visat sig att ju mer pengar och makt en person eller grupp har, ju ohälsosammare tenderar de att äta.

 

Människans natur är inte enkel att förstå...

kommersiella intressen

 

I vårt marknadsekonomiska samhälle är det naturligtvis också många kommersiella intressen som påverkar oss. När man ser på reklaminslag i massmedia slås man ju av hur mycket energi - och naturligtvis pengar (som konsumenten till slut får betala) - det går åt att marknadsföra meningslösa produkter som ketchup, microvågsmat, nyponsoppa med bakterier i, färdighackade och frusna wokgrönsaker, frukostflingor, mineralvatten - gärna med 25 olika smaksättningar, läsk, choklad, godis och 15 sorters chips med tillhörande dippsås.

 

Uppenbarligen ganska framgångsrikt dessutom eftersom butikerna är fullmatade med just dessa produkter. Vem har någonsin sett reklam om färsk potatis, broccoli eller gul lök?

 

Livsmedelsindustrin är idag starkt inriktad på hel och halvfabrikat i en jakt att dra till sig nya marknadsandelar och pengar. Många gånger tror vi kanske att vi sparar pengar genom att köpa färdigmat. Istället resonerar den effektiva medborgaren att tiden kan användas till att vara produktiva och tjäna pengar istället. Men naturligtvis går ju dessa extra intjänade pengar åt till att betala just denna färdigmat som vi sparat tid på. Produkter som kanske kostar 5-10 gånger mer än råvarorna.

 

Behöver vi verkligen vara så effektiva och är det verkligen värt det? Färdigmaten smakar ju dessutom sämre, har säkerligen ett sämre näringsvärde, kemiska tillsatser och har antagligen transporterats runt en hel världsdel innan det når konsumenten.

Varken ekonomiskt, näringseffektivt eller klimatsmart.

Reflektion

En enkel reflektion: Varför det till exempel finns Hälsokostbutiker? Betyder det att all annan mat är ohälsosam? Varför äter vi i så fall mat som vi anser vara ohälsosam?

 

Någonting måste vara fel i vårt förhållande till mat!

 

Kineserna har en intressant inställning till matens sammansättning och menar att eftersom det är så svårt att veta vad som är nyttigt och onyttigt i det långa loppet är det bäst att äta lite av varje så kan man ju inte missa något - och inte få för mycket av något heller!

 

I debatten om kostvanorna missas just detta, att det snarare är proportionerna än innehållet i sig som är av vikt.  När man gör en historisk och antropologisk betraktelse av människans kostvanor, åtminstone sedan vi började odla, finner man att den kinesiska kosthållning är sammansatt ungefär så som människan ätit de senaste 10.000 åren. Inga kortsiktiga trender alltså.