Sydafrika

Detaljerad karta

Kapstaden
Anländer till Kapstaden på förmiddagen efter att ha varit på resande fot i 26 timmar. 22 grader varmt, som en skånsk högsommardag. Det är i själva verket försommar här nu i november, men sommaren nalkas med stora steg. 

Stadskärnan består av moderna höghus, breda gågator och välskötta motorvägar. Skulle lika bra varit en europeisk eller amerikansk storstad. Någon riktig känsla av Afrika infinner sig inte.  

Waterfront
Åker från flygplatsen direkt ner till hamnområdet, Waterfront, som tycks vara turistfällan i staden. Hamnområdet består mest av souvenirbutiker, växlingskontor, restauranger och museum. Vi växlar lite pengar. 1 US$ motsvarar 7 Rand. 

Något som ger en antydan om att vi trots allt är i Afrika är alla högklassiga gatumusikanter och sånggrupper som vandrar omkring och gör spontana framträden lite här och var i centrum.

Fish Hoek
Efter att ha strosat runt en stund och ätit i centrum åker vi till en förort som heter Fish Hoek. Det är här vi kommer att kampa de närmsta dagarna för att känna på busslivet. Liten vin- och grillfest avslutar dagen. 

Språkförbistring
Namnet Fishhoek, är ett exempel på det blandade språket här. Första delen av namnet är engelska, den andra delen är holländska eller snarare afrikaan som som båda är officiella språk. Man reflekterar över hur ett språk kan bita sig fast så länge - det är ju flera hundra år sedan holländarna var aktiva här. 

Språken används var för sig eller ibland lite huller om buller och inte sällan spetsat med en indisk accent. Inte alltid så lätt att kommunicera med vår skolengelska således.

Arktisk kyla
Även om sommaren närmar sig med stora steg och det är varmt på dagarna så är det kallt och dj-t blåsigt på kvällen. Och i havet är det svinkallt. Strömmarna ute i Atlanten kommer nerifrån polartrakterna och bär med sig arktiskt vatten som kyler ner hela sydvästkusten, ända upp i Namibia. Riktigt varmt i vattnet blir det nog aldrig här vid kusten. Stumpor, tröja och en varm sovsäck krävs för att sova på busstaket denna natt.

Faktaruta för Sydafrika  Historik Natur och kultur Statistik (FN 2001) Sydafrika är ett av de rikaste länderna i Afrika med BNP per capita på 11290 US$ vilket motsvarar knappt hälften av Sveriges. Ca 15% av befolkningen lever på mindre än 2 US dollar per dag. Landet är ganska väl befolkat, 35 personer per km2, nästan det dubbla mot Sverige. Liksom de flesta afrikanska länder är HIV ett stort hot mot befolkningen, var femte vuxen bär på viruset. Den förväntade livslängden är 51 år.

Första anblicken av Cape Town

Modern bebyggelse i centrum. Vy från hamnen.

Clock Tower i centrum

Pendeltåg
Är uppe tidigt, före frukost. Får tag i en brödbit att tugga på. Vi är ett litet gäng som åker in till Kapstaden med pendeltåg. Tar en timme med pendeln och kostar nästan ingenting. Åker 1:a klass av säkerhetsskäl. Kriminaliteten är nämligen hög i hela landet och man får passa sig var man går och var man sitter. Det finns säkerhetsvakter på tåget och på alla perronger. Biljetten kontrolleras när vi stiger på, under resan och en gång till när vi stiger av.

Robben Island
Dagen projekt är att åka till Robben Island, därav den tidiga morgonen. Robben Island var apartheidregimens fägelseö för politiska fångar. Här satt bland annat den blivande presidenten Nelson Mandela i 16 av sina 27 fängelseår. Turen guidades av före detta interner som fängslande berättade historier från den dystra tiden. Minnesvärt är att Mandela lyckades få fängelseledningen att starta en skola och ett universitet på ön. Skolan inrymdes i en grotta i stenbrottet.

Internet
Åker tillbaka till Fiskhoek. Badar i det kalla atlantvattnet. Brrr...Varför utsätter man sig för sådana påfrestningar? 

I byn finns ett par internet caféer. Sitter där och skriver en stund. Uppkopplingshastigheten är inte imponerande och bäst som jag satt och skrev kraschade servern helt. Fick ge upp med oförrättat ärende.

Massor av mat
Bra restauranger är det gott om i hela provinsen. Alla maträtter känns dock bekanta. Skaldjur, pizza, pizza, pizza, grillad eller friterad fisk, stora och små hamburgare och ...massor av pommes. Finns det ingen afrikansk matkultur? 

Priserna är emellertid moderata. Vi avslutar kvällen med ett  besök på en av de bättre restaurangerna i byn. Vin, sniglar i smör och grillad fisk, 120 SEK. 

Förvirrande
Vänstertrafiken i Afrika är förvillande och vande mig aldrig riktigt. Jag tittar hela tiden på fel håll när jag skall gå över gatan och tror alltid att vi skall krocka i rondellerna. Lika förvillande är att middags solen står i norr och det därför alltid känns som jag åker på fel håll. När det är nymåne ligger skäran ner i stället för att stå uppoch fysiologin bakom det förstår jag inte alls. Stjärnhimmeln för övrigt är magnifik med tusentals okända stjärnor. Jag kan dock inte urskilja vintergatan, eller så är det så att allt är vintergatan.

Stadskärnan framför det väldiga Taffelberget.

Fängelseporten på Robben Island

"Universitetsgrottan" på Robben Island.

In till staden igen
Tidigt uppe igen. Har varit klok nog att köpa lite egen frukost. Samma gäng som igår drar in till staden. Dagens projekt är en rundtur i kåkstäderna en så kallat township-tour. Det innebär att man får betala pengar för att se folks elände. Snacka om exploatering.

Township tour
Turen var dock mycket givande och värd att nämnas. Liksom på Robben Island var det personer med anknytning, i detta fall boende i kåkstäderna, som guidade. Turen började på ett township-museum, "District #6" inne i centrum. Här berättades det om hur problemen börjat i Kapstaden på 1960-talet. Då revs stora delar av innerstaden för att ge plats åt modern bebyggelse. Området som revs var kanske lite slitet men hade en väl fungerade sammanhållning och var en kulturell smältdegel. Där bodde svarta, indier, andra icke-engelska invandrare och kanske några vanliga fattiglappar. Dessa tvångsförflyttades till ytterområdena och de sociala banden slogs sönder. Dessa områden segregerades med tiden, det vill säga svarta för sig, färgade för sig, etc.

Lugnet i Malmö
Överraskande var att på en stor poster i museet beskrev området "Lugnet" i centrala delen av min hemstad Malmö ( i Sverige!). Lugnet  genomgick ungefär samma process vid samma tid och den boende hamnade i betongförorterna. En händelse som fortfarande omtalas med avsky i staden.

Trånga bostäder
Turen gick vidare till ytterområdena. Vi besökte en lägenhet i ett område med tegelhus. I varje lägenhet bodde 16 familjer (sic!). Det fanns en gemensam toalett och en madrass per familj. Lägenheten var mörk, fuktig och otapetserad. Maten tycktes främst tillagas på gatan.

Sedan regimskiftet på 1990-talet pågår en upprustning av dessa områden men det tar tid och innebär också nya problem. Av de 16 familjerna får bara två stanna kvar efter renoveringen, de övriga får flytta till nya township ännu längre ut i periferin. 

Förutom dessa planerade slumområden finns även så kallade "spontanious settlements". Detta är illegala bosättningar där folk bor i bräd- eller plåtskjul, utan stadsplanering och troligen utan fungerade vatten- och eldistribution. Förhållandena där kan man bara gissa sig till... 

Hamburgare
Efter allt detta elände dränkte jag mina känslor i en stor salladstallrik och en dubbelhamburgare med ost och pommes på Steakhouse hemma i Fishhoek. Ett ställe att rekommendera om ni skulle råka ha vägarna förbi. 

Efter ett besök på den lokala puben somnade jag sött på busstaket och sov som stock. Börjar redan kännas som "hemma" på bussen.

Illegala bosättningar

Steelpan orkester nere vid Waterfront

Frukost
Åt av den gemensam frukosten för första gången, yoghurt och mackor. Går till tvätteriet och lämnade en påse tvätt. Kostar inte ens 20 SEK. Återfår tvätten plastförpackad, nystruken och väldoftande, en lyx som vi sällan fick möjlighet till de kommande 2 månaderna.

Dollarn har sjunkit
Växlar mer pengar. Sämre kurs idag. Att ta med US dollar visade sig otaktiskt. På 3 dagar har den rasat med 50öre. Euron tycks däremot vara mycket mer stabil och den börjar äta sig in i folks medvetande även här nere.

Goda Hopps Udden
Idag var det gemensam aktivitet som gällde. Alla bussarna avgick klockan 1300 med destination Goda Hopps Udden. På vägen utmed kusten lyckades vi se ryggfenan på en val, det var det närmaste vi skulle komma dessa däggdjur. Vi stannade i Simonstown där det finns ett fridlyst område, Cape Peninsula National Park, med en liten pingvinkoloni.  Efter att ha betraktad de små lustiga frackbeklädda djuren en stund for vi vidare.

Atlantvågor
Framme vid udden vandrade vi upp till fyren, fotograferade i alla riktningar, och vandrade sedan ner över kullen till stranden. Stenigt värre. En stund blickar vi ut över oceanen och betraktar oändligheten och de kraftfulla atlantvågorna som slår in mot klipporna. 

Förutom sten såg vi en del geckoödlor och en liten råttliknande gräsätare, en Rock-Dassie. Den ser ut som en gnagare men lär närmast vara besläktad med elefanten (!). Rena safariresan för en storstadsbo.

Internet och mobiltelefoner
Åter i Fishhoek äter vi middag på Steakhouse och sedan gör jag ett nytt försök att internetta till civilisationen. Denna gång med bättre framgång. Internet blev en av livlinorna till den för oss kända världen men ännu bättre var faktiskt mobiltelefonen, och i synnerhet den billiga SMS-tjänsten, som lite överraskande fungerade på de flesta platser vi besökte. Om du inte hade Comviq förståss...

Som inbiten koffeinist slår det mig att jag bara druckit en kopp kaffe sedan jag kom hit utan att få huvudvärk eller krampanfall. Kanske blandar dom koffein i maten eller är det något med atmosfären? Snus och cigaretter går däremot åt desto mer!

Piskande atlantvågor vid Goda Hopps Udden

Morgonrutiner
Frukost och avfärd som vanligt. Det innebär att frukosten serveras kl 0730 och kl 0815 går bussarna. Ganska snävt med tid alltså för att hinna vakna, duscha, äta och borsta tänderna. Klockan 0700 blir man i vilket fall utslängd ut sängen för då kommer taklaget och börjar riva. Hemska mornar för en morgontrött som mig.

On the road
Idag är första riktiga resdagen. Vi lämnar nu Fishhoek för gott och reser mot sydspetsen på Afrika, Cape Agulhas.

Afrikas kornbod
Det har slagit mig att på hela Kapstadsområdet finns inget jordbruk. Så långt ögat kan nå är det bebyggelse insprängt mellan bergstopparna. På vägen österut ser vi dock lite boskap och odlingsfält. Sydafrika är trots allt södra Afrikas kornbod. Säden är redan skördad, tydligen odlar man under vintern. Trots att det bara är i början av sommaren är marken torr och brunbränd och här växer bara barrträd, palmer och suckulenter.

"Sydkap"
Efter ett lunch stopp i Hermanus når vi fram till Cape Agulhas, den sydligaste spetsen på afrikanska kontinenten. Utmed kusten ligger stora luxuösa villor men inga trädgårdar och inte en människa någonstans vilket skapar en ödslig Stephen King-känsla. Vem bor egentligen här, i denna blåst?

Stenigt
Här är knappast någon badstrand utan enbart stenblock som fyller kusten. Det finns egentligen ingenting att se här utom en skylt som kungör att till vänster ligger Indiska Oceanen och till höger Atlanten. Vi tankar i den lilla byn och slår sedan läger för natten. 

Cape Agulhas, den yttersta sydspetsen på den afrikanska kontinenten.

Vinodlingar
Avfärd som vanligt. Åker norrut, inåt landet. Så fort vi lämnat kusten slår värmen mot oss. Efter att ha passerat brunbrända och torra åkrar kommer vi plötsligen in i en blomstrande grön dalgång. Som i en ny värld. Här odlas nämligen vin och sofistikerade bevattningsanläggningar ser till att skörden inte ska slå fel. Tydligen är det viktigare och mer lönsamt att odla vin än att odla mat.

Worcester
Lunchade i Worcester. Letade efter ett Internetkafé. Fanns bara en (1) internetdator i hela staden, och vad hjälper det mot 60 datortokiga ungdomar från Sverige?

Paarl
Når fram till Paarl, där vi kampar under natten. Stor lummig kampingplats med pool och tvättmaskin. 

Röker och snusar för mycket.

Vägen till Worcester kantad av stora odlingar.

Kyrkan i Worcester. Vackert som ett vykort.

Vinprovning
Vad är Sydafrika utan ett besök i en vinkällare. Här i Paarl ligger "Kooperative Wein Vereinung", KWV, som vi besöker för en rundvandring och lite vinprovning. Detta är en av världens största anläggningar med silos för 120 miljoner liter(!) vin och konjak. Det mesta som säljs går till export.

Holländare och hugenotter
Holländarna tog hit vinrankan redan på 1500-talet men det var först under nästkommande sekel som franska hugenotter  införde den egentliga kunskapen om vintillverkning.

Bussproblem
Bussarna börjar redan gå sönder. Nu är det Bull som läcker disel. Reparation pågår under ledning av chaffisen Esbjörn som var en mycket begåvad meck-ledare. En begåvad chaufför också för den delen.

Storslagen natur
Resan gick nu vidare mot Clanwilliam. Det är varmt och soligt som en svensk högsommardag. Den roströda marken börjar bli allt kalare och täcks nu bara av små blekgröna buskar i olika nyanser. Hela vägen är det storslagna vyer med vida dalgångar och en och annan liten klarblå sjö. Vägarna håller god standard än så länge.

Clanwilliam
Framme i den lilla staden invaderar 70 svenskar den lilla livsmedelsbutiken och tömmer förråden på vatten, chips och cigarretter. 

Vi kampar utanför staden vid en liten vacker sjö med stora berg som bakgrundskuliss. Det lär inte finnas någon bilharzia i sjön och inte heller märker vi av några mygg i luften. Alla äter förresten malariaprofylax men egentligen lär det inte behövas förrän vi kommer till norra Namibia. 

Övernattning i Clanwilliams. Taket är riggat och tvätten hänger på tork.

Norrut
Åter en vackert solig dag. Avfärd som vanligt med riktning norrut. Lång resdag. Nu har Bill fått problem med en trasig packning i bakaxeln och Bull med att kylvattnet kokar.

Öde och torrt
Det böljande landskapet blir allt mer öde. Några enstaka bosättningar och ett fåtal getter är allt levande vi ser. Vi passerar flertalet flodfåror som är helt uttorkade. Undantag är en ny grönskande vindal med en konstgjord bevattningskanal utmed bergskanten.  

Vatten
Vi lunchar i Springbok och jag inhandlar 6 liter vatten för att klara de två kommande dagarna. Tillvaron börjar nämligen allt mer kretsa kring vatten. Man vet aldrig säkert när man kan proviantera nästa gång och man behöver dricka minst 2-3 liter om dagen. Flera av de yngre resenärerna mår redan illa, kräker och känner sig yra. Är det maginfluensa på gång? Nej, Resorb och vatten tycks vara det bästa botemedlet. 

Springbok x 3
Namnet Springbok blev ett viktigt begrepp för oss med en trefaldig betydelse. För det första själva orten som kanske var det minst viktigaste. För det andra är det namnet på en vacker liten gasell som är mycket vanlig här i sydvästra Afrika. Den viktigaste betydelsen var ändå en liten hotshot bestående av grön mintlikör toppat med ett lager krämfärgad Amarulla, något i stil med Baileys. Den introducerades redan första dagen i Fishhoek och sedan flitigt intogs under hela vår fortsatta resa.

Orange river
Vidare norrut blir landskapet allt flackare och torrare. Någon regnperiod finns inte här. Det är nu 35 grader varmt i bussen och dammet börjar bli påträngande när vi närmar oss gränsfloden till Namibia, Orange River. 

Paradis
Några kilometer in från stora vägen slår vi läger på en paradiskamping som kallas "Bushwhacked", alldeles utmed floden. Toaletter, duschar, pallisader är allt byggt av bambu eller annat naturmaterial. Duscharna är öppna i ansiktshöjd så man kan betrakta floden och naturen medan man tvagar sig. De är också utrustade med varmvatten vilket får betraktas som rena lyxen. En rejäl bar finns naturligtvis också här liksom på alla andra kampingplatser.

Fest
Dagen avslutas med en större fest på kampingen. En del blodvite och muskelsträckningar uppstår, men det är väl vad man förvänta sig av ett gäng svenskar på semester.

Allt mer torrt och öde i norra Sydafrika.

Grillfest på Bushwhacked.

Paddling
Idag gör några av oss en utflykt i gummiflottar på floden. 30 personer åker, stående på ett lastbilsflak, på skumpiga grusvägar en bit uppströms där flottarna väntar. Livsfarligt! Vi har en svensk polis med i ressällskapet, tur att han är pensionerad annars hade han väl aldrig godkänt denna transportmetod.

Motvind
Strömmen i floden uppvägs helt av motvinden och det blir till att kämpa tappert i 2 timmar för att komma hem... puh, varför utsätter man sig för sådant här? Tja... det är trots allt skönt med lite kroppsarbete efter att ha suttit still i bussen några dagar. Det var dessutom en bra uppvärmning inför den planerade forsränningen i Victoria fallen om några veckor.

Solfaktor 25
Av och till under är det lite mulet men så fort solen skiner blir det olidligt hett. Solfaktor 25.

Oljud
Det är ett väldigt surrande oljud på kampingen och först tror jag att det är ett elverk eller högspänningsledning som gnisslar. Jag inser till slut att det är cikador som spelar i träden, ibland så öronbedövande att man måste hålla för öronen. Vem har sagt att spelande syrsor är romantiskt?

Sista kvällen i Sydafrika
På andra sidan floden reser sig söndervittrande rödbruna namibiska sandstensberg. Där bakom någonstans finns det hemlighetsfulla och avspärrade diamantdistriktet, "Sperrgebeit". Detta är vår sista kväll i Sydafrika.

Fortsättning i Namibia...

Solnedgång vid Orange River.